Mikaela Bäck

Sjukling
Vaknade med något som kändes som en riktig bakfylla. Konstigt tänkte jag, jag rörde inte en droppe alkohol igår. Det blev lite bättre och jag och Brett packade ihop våra saker, lastade skåpbilen och begav oss hemåt mot Gold Coast. Inte långt in i bilturen kom känslan tillbaka och denna gång ännu starkare. Lång historia kort så misstänker jag matförgiftning då jag fint spydde upp hela gårdagens middag (you're welcome för infon). Under en period blev det bättre innan jag mådde sämre igen. Efter 4h körning bestämde vi oss för att ta in på ett hotell i Coffs Harbour och det tackar jag gudarna för att vi kunde göra. Har legat i sängen resten av dagen och då mår jag okej men såfort jag sitter upp eller går blir jag varm, yr och får som syra i magen. Onajs. Jag som aldrig blir sjuk (way to jinx it). 

Dilemmat när jag är sjuk är att jag har noll aptit men inser att jag behöver mat för att kunna återhämta kroppen. Fick i mig en falafel wrap men då mådde jag piss igen efter. Kompromissen idag blev istället 
Bästa när jag var liten var att köra med pärona. Tur vi har så snälla föräldrar som verkligen led med oss och gav oss all mat (meat godis) vi bad om. Idag fick brett ställa upp men det gjorde han mer än gärna. Tur jag har så fina människor i mitt liv.

piggelin (har ett svagt minne att det var det enda lillasyster kunde äta när hon var litet och magsjuk) och druckit sprite. 
Home bound
Nu är jag hemma igen från Newcastle och jag känner mig bättre idag vilket jag är glad för. Helgen har varit himla mysigt faktiskt, både staden och sällskapet. Vi har sovit på en luftmadrass i Teagan och tjejernas lägenhet senaste dagarna för boende här var larvigt dyrt under racehelgen. Men jag ser fram emot min egna säng nu. Staden var över förväntan, liten jämfört med andra ställen jag vart på i Australien men himla mysig. Enda negativa var att jag aldrig sett så många kackerlackor på gatorna någonsin!

Newcastle ligger precis vid havet och har balla simbassänger som den vid bondi (direlt mot havet, separeras bara av bassängkanten typ). Maten här har varit på topp och det känns som det finns mer restauranger än invånare. Hit åker man dock för att chilla, det är absolut ingen partystad. Och det mesta stänger senast 21.30 alla dagar.
(null)

(null)

(null)

(null)


Race day
(null)

(null)

(null)

Självklart blev det glass från världens godaste glasställe

Igår strax innan 12 vart jag och Brett klarjobbade för helgen redan. De som sköter hur mycket som köps in av allt failade totalt och beställde alldeles för lite. Det var nästan slutsålt fredag eftermiddag och igår hade jag i stort sätt bara nyckelknipor att sälja.

Kul ändå att racet vart en sådan succé redan första gången här i Newcastle. Det är folk precis överallt och jag fick panik av att att stå ihoptryckt med alla påvägen ut. Planen för racet var att försöka hitta en pub som visade det men vi fann ingen så vi kollade hemifrån istället, kan till och med se en del av banan från balkongen. 

Det tråkiga med street-circuits (banan går i stan på vanliga gator) är att man inte ser mycket som åskådare. Byggnader blockar, skarpa svängar etc. Plus att de saknar högtalare och tvskärmar på plats för att kunna följa. Detta är varför Pukekohe i Auckland är mitt favoritrace att se live.