Mikaela Bäck

prata eller tystnad?
Nu är vi tillbaka hemma i huset igen och det var kul att snacka med Amber igen, vi kommer alltid in på en hel del spännande diskusioner där det inte finns några gränser. Med det menar jag lite, det finns inget jag känner att jag inte skulle kunna prata med henne om. Ni ser säkert en röd tråd i många mina relationer med vänner, det är ytterst viktigt för mig att kunna ha en bra och öppen kommunikation. Kan vi inte prata om saker, livet, förhållanden, vardagen ja allt, så är det sällan någon jag spenderar speciellt mycket tid med. En del vänner jag träffar kan jag prata så direkt med medan med andra tar det ett tag att öppna upp till den nivån och det är helt okej. Det får ta den tid det tar. Jag mår som bäst när jag har vänner som ett bollplank och kan reflektera tankar och idéer med dom.
\n
 
\n
En vän jag har som är totala motsatsen är Brett. Där får jag knappt ut ett ljud såvida det inte är nödvändigt. Detta är något som det tagit mig otroligt lång tid att vänja mig vid och acceptera. Precis som jag accepterat att jag pratar mycket och speciellt om känslor eller hur jag mår och vad jag tänker, samt gråter lätt men skrattar också mycket- måste jag också acceptera att alla inte är så. Att inte få ur han ett ljud har stundtals drivit mig till vansinne, men det får mig också att fundera över varför jag känner att han måste prata om allt med mig eller någon. I mitt fall handlar det oftast om att jag lätt känner av personers stämning/ energi. Jag vet när något är fel. Men när de inte är ärliga med mig eller berättar i ord vad det gäller har jag ingen som helst aning. Tro mig, det driver mig galen att veta att något är fel och att jag inte kan hjälpa (för jag vet inte vad det är!). Men å andra sidan, varför är min hjälp nödvändig om den andra personen kanske inte ens vill prata om saken och få en annans åsikt eller hjälp. 
\n
 
\n
Vad jag vill få fram av detta är egentligen acceptans och förståelse att vi alla är olika. Jag har fortfarande svårt att för att inte prata på som bara den runt stackarn och jag vet att hälften av det jag säger bara är babbel, men för mig är det skönt. Varför är jag obekväm med tysnaden? Kom ihåg att det vi stör oss på hos andra ofta reflekterar något i oss själva som vi behöver jobba på. 

Kirra




Vi har det underbart- äter gott, sover extremt mycket), njuter av staden och vädret, slappar och skrattar. Precis som en semester ska vara. Kirra är perfekt då det är tillräckligt långt borta för att kännas som semester men ändå så pass nära att man kan åka hit för en minisemester. Idag har vi sovit ut och kollat lite netflix, efter lunch tog vi varsin massage som kändes välbehövd (aouch för alla muskelknutar jag dragit på mig i rygg, axlaroch nacke) och sen blev det chill vid poolen och stranden ett par timmar. Att stänga av sociala medier var det bästa beslutet jag tagit denna månad. Jag känner mig mer utvilad och lugn i kroppen. Det här var precis vad vi båda behövde.
Fri från sociala medier.
Hej vänner, jag har ett jobbpass i kväll och efter det 3.5 dagar ledigt. Äntligen är det dags för mini-semestern i Kirra, tro mig den kommer välbehövligt. Det är så pass kort tid och jag vill eliminera all vardag stress så gott jag kan. Därför bestämde jag mig för att ta bort all social medier under dessa dagar, ni kan alltså inte messa mig på facebook eller liknande. Behöver ni nå mig innan fredag/lördag nås jag via sms eller om ni ringer. Att raderar fb låter cliché men jag behöver det. Jag är helt hopplös! Tänker att jag inte är på instragram men det är mer att den tid jag spenderar där är så jäkla värdelös? Istället för att bara sitta ner och andas och vara där jag är fösrvinner tiden när jag scrollar och jag har inte gjort något vettigt. Så nej jag ska testa detta och förhoppningsvis kommer jag vara me ri nuet ochg verkligen uppskatta där jag är och ta till vara på det.
 
Har ni några bra regler för att minska hur mycket ni är på era telefoner? tänker typ efter en viss tid på kvällen slutar man vara på mobilen? men känns som mitt liv är på den haha, usch vad hemskt. Som jag skrev i tidigare inlägget är jag aldrig på telefonen runt vänner..som jag inte sett på länge. Men jag vet att runt Brett är jag hopplös och tror jag är likadan runt syrran etc.Med andra ord folk jag tar för givet att alltid vara runt? Inte ok. Nej mitt mål detta år ska vara att inte ta upp telefonen när jag är runt folk, för varför borde jag egentligen?
 
Efter att ha övervägd detta ett tag har jag bestämt mig för att jag kommer fortsätta blogga under dessa dagar tror jag. Att skriva är ett bra sätt för mig att bearbeta vardagen och reflektera på saker. Känner också att det är liute som att tänka högt typ? Jag menar, jag vet att ni sitter där och läs edetta men  jag ser er inte och är inte med er när ni läser så det känns som jag har en monolog med mig själv. Dessutom tar jag mig tiden att slå upp datan och skriva, det är inte något jag gör spontant runt folk.
 
Men då vet ni, messar ni mig så är jag inte död utan upptagen med att leva och ha en helt fantastsik tid i kirra.