Mikaela Bäck

Skriva av mig

En del dagar känner jag mig så hopplös om världen och idag är just en sådan dag. Av flera anledningar, men de senaste var att jag läste om två bröder (16 respektive 14år gamla) som själva krossat Europa och kommit som asylsökande. Äldre brodern var häftigt synskadad och fick nekat uppshållstillstånd, därför skulle han deporteras tillbaka till Afganistan. En kombination av hopplösheten att inte ha något att återvända till och tron om att om han inte fanns med i bilden skulle lillebror få stanna i Sverige, fick han att begå självmord. Lillebron klandrar kommunen Ale och migrationsverket för Asads död, och helt rätt så tycker jag. Men neej, då kommer kommunen Ale och bara nej Asad var inte vårt ansvar. VAD ÄR DET FÖR JÄVLA FEL PÅ MÄNSKLIGHETEN?! e ledsen men e så sjukt förbannad. Även om jag inte håller med organisationer så förstår jag att de e mer pengadrivna, men vad är det för individer som sitter i migrationsverket eller på kommunen och nekar allt ansvar till två föräldralösa tonåringar och tar beslutet att deportera dom. Jag fattar liksom inte bara. Är dom helt tappade bakom vagnen? Inte "oj, vi behöver verkligen se över vårt system" nej här skyller vi ifrån oss bara. Mitt hjärta bara skriker och jag känner mig så maktlös. Världen är sjuk. Mitt ända hopp har hittills vart individen, men de e fan många idioter där ute. "Jamen systemet tillåter inte.." Nämen ändra systemet då! Säg något! Gör något! Och så kommer någon och na "nä fast flyktingar är ite vårat ansvar." Okej, ska du ha någon grund till den åsikten så kanske vi borde sluta sponsra/handla med Saudi? Men vi såg ju hur reaktionen var när vår utrikesminister försökte med det. Det är som många tycker att svenskar är bättre än folk från tredje världen, vi har förtjänat att leva bra och i fred. Nej, Gunilla eller Peter- du råkar bara ha haft turen att födas i Sverige. Ahhh, jag behövde skriva av mig. Sanningen är lättare att blunda för, tro mig. Men detta sker. Inte bara i världen, utan i sverige. Dessa barns blod är lika mycket på våra händer. Jag har så mycket jag vill säga, så mycket jag vill banka in i folks hjärnor. Bara få dom att öppna ögonen lite för vad vi faktiskt bidrar till och orsakar. Jag hoppas jag får ett långt liv, för det är mycket jag skulle vilja ändra i denna värld. Har ingen bild som visar hur förbannat och ledsen jag är just nu. 



Middagsbjudning

Igår hade vi "gäster" över för första gången i nya huset. Känns fel att kalla Chaz och Ri för gäster när vi alla istortsätt mer eller mindre bott ihop senaste året. Numera är vårt hus i förorten brevid, så skiljer bara 7km mellan husen. Jag bjöd över dom på middag, något jag inte gjort på länge då jag inte känt mig bekväm med att ta hem vänner. Men i det nya huset är vi alla så avslappnade och känner istort sätt allas vänner. Jag älskar att laga mat, speciellt bjuda andra på min matlagning. Trots att det för det mesta blir budgetmåltider uppskattar de jag bjuder hem bara att få hemlagad mat från scratch. Så igår kväll satt vi här alla fem: Brett, Amber, jag, Chaz och Ri och hade världens mysigaste kväll och skratta så tårarna rann. Känner mig så till ro i det här huset, det är ingen spänning i luften när man kommer in utan man kan bara va, underbart. 


Hemma hos mamma och pappa i somras. Lagade mat med madre.
Eggplant Parmigiana

Idag har både Brett och Amber varit på jobbet så jag har varit hemma själv. Nu efter 9h med bara mitt egna sällskap är jag så otroligt uttråkad. Känner att det är dags att börja söka jobb nu igen strax men ska vänta till efter Bathurst och resan till Nya Zeeland. Så idag planerade jag vad jag vill äta under veckan och åkte och storhandlade. Är inge jättefan av att planera min matvecka men det blir bättre så, äter mindre ute, hälsosammare mat, slipper köra till mataffären 4ggr i veckan och billigare. Ställde mig sedan och lagade en Eggplant Parmigiana till middag för första gången. Luktade gudomligt så hoppas att den smakar lika gott. Nu ska jag fortsätta läsa och hoppas de andra kommer hem snart.