Mikaela Bäck

Spookers.
Gjorde lillasysters sminkning till uki igår, vad tycker ni? De hade halloween tema

Vi överlevde Spookers som var både det bästa och värsta jag gjort. Det värsta var att skrämselfaktorn var enorm, vid ett par tillfällen skrek jag lungorna av mig och hoppade högt nog att jag nästan slog huvudet i taket. Att kalla detta det sämsta är lite väl tufft, det är väl lite av en hatkärlek att bli skrämd. Man vet ju liksom att det kommer hända men inte när. Det bästa var iallafall hur otroligt bra gjort det var. De som jobbade där gick verkligen helt in i rollen och deras sminkningar var grymma. Både jag och lillasyster var grymt imponerade.  Vi var där när dom öppna och lyckades därför slippa alla köer vilket var skönt då kön efter oss var enorm. Vi körde på två attraktioner, skogen och spökhuset- båda lika obehagliga. Mer skrämsel i spökhuset men en skog mitt i natten skrämmer skiten ur mig i sig själv.  Kan iallafall rekommendera att ni tar er ut hit om ni befinner er i Auckland området och har bil, är cirka en 40min biltur dit ut. 

Mount Victoria
(null)

(null)

(null)

Medan lillasyster hade uni idag lånade jag, Brett och Anna hennes bil och åkte till Devenport. Det är en liten hamnstad som ligger cirka 30min från Auckland. Efter en snabblunch klättrade vi upp för Mount Victoria (man kan också köra upp), där ni finner landets bästa utsikt över Auckland. Vi satt där ett par timmar och bara njöt av vädret och utsikten, so rofyllt.

Idag är halloween också och jag har lovat lillasyster att gå med till Spookers där vi ska gå i deras spökhus och hemsökta skog. Fuck, är redan skiträdd men har skjutit upp detta varje besök senaste två åren så nu har jag inga fler ursäkter. Anna och Brett är smarta och stannar hemma.
Auckland Half Marathon
Någon gång när jag var i toppform inför Gold Coast maratonet, tyckte jag att halvmaran i Auckland va en bra idé och signade upp. Lyckades dessutom övertala lillsyrran att göra det med mig. Jag har knappt sprungit sen efter maratonet, efter Europaresan tog jag tag i mig själv litegrann och körde ett par rundor i några veckor. Syrran hade dock mer att göra på dagarna än mig och noll motivation att springa så det blev ingen löpträning för henne haha. När jag hörde att hon inte träna sket min motivation sig också. Resultatet? Vi stsrtade loppet med typ noll träning.

Men vi gjorde det till en kul grej bara. Vi kände liksom ingen stress att behöva klara en viss tid utan vi ville bara göra det som ett ballt mål att klara av tillsammans. Betydligt mer upp och ner än GC loppet och därmed mer utmanande. Men vi sprang cirka 15km och sprang/gick resterande 6. Anna och Brett väntade på oss i mållinjen och så åt vi alla en välförtjänt frukost. (null)

(null)

(null)