Mikaela Bäck

Home alone
mitt älskade skrivbord. Här har jag spenderat senaste 9h. Jobbat på en presentation jag ska ha på tisdag.Vill även passa på att hylla lärare som svara på mejl inom 5min. Kärlek till dom! Har alltid massa papper på skrivbordet som är läsningar för skolan. Denna presentation handlar om moral-federalism. Hur lagar kan skilja sig i olika delstater etc. Mitt tema är abort. Extremt intressant faktiskt!
 
och resterande av mitt rum. Kom på att jag glömt visa för och efterbilder men här har ni säng och skrivbort. Har ävens om en låg byrå där jag har uniböcker och vanliga böcker samt anteckningar. Garderoben är till vänster bakom speglarna.
 
Min rumskompis är på (i??) Hawaii med killen och Brett och grabbarna har varit och campat sedan igår eftermiddag. Jag var medbjuden men var tyvärr tvungen att tacka nej då jag hade jobb hela lördagen. WHYYYYY?! Ska inte klaga på att ha ett bra jobb, men saknar att inte ha något annat än uni. Sååå, jag har alltså haft hela huset för mig själv senaste dygnet och ingen att hänga med. Jag har andra vänner också men de var alla upptagna. Fördelen:jag behövde få plugg gjort och det har jag definitivt fått. Men satans vad trist det är att inte ha något att prata med. Jag på ett "tystnads-läger" skulle inte gå. Ni vet dom där yoga retreatsen där man inte pratar? Jag blir galen!! Har därför terroristerat syrran på facetime cirka 5 gånger senaste 24h samt föräldrarna och mormor. Älska att teknologi gör sådant möjligt.
Port Arthur
 
 
Ovan ser ni bilder från Port Arthur, ett utav de mest obehagliga ställen jag satt min fot på under mina 21 år på detta klot. Historien känns in i cellen och ryggmärgen och jag tvekar inte en sekund på att det här vandrar många döda själar. Först och främst är detta stället dit det brittiska fångarna först anlände när de skeppades till Australien och många blev kvar här under sina liv. För 20 år sedan var det en massaker här, en ung man på 19 år har jag för mig som började skjuta ihjäl människor. Det var efter den händelsen som det blev vapenförbud för privatpersoner i Australien.
 
Det är värt att se, går ni in på eftermiddagen är det mycket billigare och mer tid behövs egentligen inte. Vi skulle gå spökvandringen här också på kvällen men vi både fick riktigt ont i magen av stället, något var inte rätt så vi ställde in och fick pengarna tillbaka, vilket uppskattades. Sen åkte vi därifrån fort som attan och jag kommer inte att återvända.
Diogenes
 
Historia fascinerar mig, det förklarar saker mer än något annat och har en tendens att upprepa sig. Tid över lag finner jag rätt fascinerande, hur vi använder oss av kunskap frånd et förflutna för att försöka avgöra framtiden. Under denna vecka i skolan har jag i två olika klasser diskuterat hur ord ändrat betydelse med tiden. I den ena pratade vi om ursprunget av terrorism, hur det härstammar från franska revolutionen och då inte alls hade samma negativa ton till sig. Terrorism spar jag till en annan gång, jag har mycket att skriva om det.
 
Vad jag istället vill prata om idag är Cosmopolitan. När jag hörde detta blev det extremt fascinerad och kunde inte låta bli att skratta lite åt alla själar som reser runt världen med still och kallar dig för en Cosmopolitan. Världsvan kanske vi säger mer på svenska, men ordet tyder numera på en person som sätt många platser i världen, ofta i lyx och känenr sig som en världsmedborgare just för att hen har möjlighet och är välkommen till alla dessa städer. Detta är motsatsen till när uttrycket myntades. I antika Grekland fanns det en man vid namn Diogenes. Lång historia kort så blev kan bannlyst från sin hemstad, något av det värsta man kunde bli på den tiden.
 
Diogenes var en extremt intressant karaktär, har ni tid tycker jag att ni ska läsa på om honom. Smått galen, valde att leva fattigt mitt i stadscentrum, föredrog att gå naken och bröt alla normer man kan tänka på. Han gjorde en karriär av att vara bannlyst, han såg det som något positivt. Han var "en broder till alla". Inte för att han kände samhörighet med alla, tvärt om. Han tillhörde ingen och därför tillhörde han alla. Han saknade stadsmedborgarskap, han hade ingen familj och tillhörde egentligen inte något utan vandrade helt enkelt från stad till stad och såg alla som sina jämlikar. Alexander den store sökte en dag upp honom när han låg och solade och istället för att tilltala han som en man mer betydelsefull än någon annan sa Diogenes bara "du blockerar solen" och låg kvar på gräset.
 
Han var en cosmopolitan (a polis= utan stad), för han saknade någonstans att höra till. Det var inget fancy resande, han hade helt enkelt ingen stad att kalla hemma. Kalla er gärna Cosmopolitan, men tänk på Diogenes, jag tror att ni finner er definitition rätt långt ifrån hur han var.
Och här mina damer och herrar har ni också grunden till människliga rättigheter. Behöver förklara en hel del mer men detta är den korta versionen och jag älskade att höra om Diogenes.